Ellie

Sitter och funderar och har tänkt på en sak... Att kärlek kan växa så mycket det visste jag inte, jag älska Olle mer och mer för varje gång han kommer hem. Vi har kommit in i allt nu tror jag.
Jag känner verkligen att jag vill leva länge med han och jag tror lumpen var/är bra för vårat färhållande. Har aldrig uppskattat och älskat han så som jag gör nu:)
Jag tror det är nyttigt att vi får sakna varandra! När vi blev ihop i tvåan så sågs vi varje dag i skolan och utanför, när han sedan i trean flyttade hem till mig så sågs vi dygnet runt och jag måste säga att det ibland blev jobbigt.
Det var skönt att vi slutade skolan när vi slutade för jag kände från mitt håll att förhållandet blev skörare och skörare, vi glömde bort hur man uppskattade varandra för vi sågs så ofta.

Längtar till lägenhet då man har man olika jobb så ses man ju inte dagtid och då  blir man att längta efter varandra tills man har slutat jobba.
Det ska bli så underbart att kunna komma hem till vårat hem, bara vårat eget och bjuda dit folk å inreda å allt det:) Jag längtar så!

Vill att allt ska ordna upp sig så jag får kontroll på mitt liv.
Det värsta är att...
...jag vet inget om något jobb, de flesta är kanske eller strödagar
...jag vet aldrig om jag får pata med söt på kvällen, från sex och framåt är det vara att vänta
...jag vet aldrig helt hundra att jag och söt ska få ses en helg, det beror på om han får biljetterna
Det känns som allt är stor väntan eller ovissheter.
Skrev nyss till söt: Om nått av allt detta kommer döda mig så e det nog all väntan och ovissheten.

Oftast nu på slutet har allt blivit bättre men dagar som denna när jag själv känner mig lite nere och har ont så känns det extra mycket att inte kunna få tröst från söt. Han är mitt allt och han är min tröst när jag känner mig nere.
Han är min bästa vän och kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta.

Ha det så bra!