Ellie

...att när man inte har något jobb, när man inte har något att göra eller riktigt se fram emot så slutar man uppskatta ledighet. När jag jobbade konstant nu juli så tänkte jag å vad skönt att vara ledig.
Jag kommer till och med ihåg när jag och söt satt utanför gamla affären i Bäsna. Han skulle rycka in och jag skulle hem, hem till ingenting att göra. Jag kände då en otroligt stor frihet. Jag hade inga mera stora tvång på mig.
Allt var kul den första tiden, nu har jag snart varit arbetslös i 1,5 månader och det är inte kul längre.  
Jag försöker hitta energin till att söka jobb och vara energisk. Men när jag inte har någon vid min sida som stöttar mig känns det så mycket svårare och mycket jobbigare.

Jag är ju egentligen inte ensam, jag har ju min pojke långt borta, 5 timma bort, jag har hela min familj men vid mig bara jag vill det. Jag har kompisar som vill umgås med mig.
Så egentligen är jag inte ett dugg ensam men det finns ingen i hela världen sm kan stötta mig som min pojkvän kan göra. Han är min bästa vän, han pysslar om mig, bryr sig om mig och framförallt brukar han alltid finnas nära till hands.
Det jobbigare är att nu finns han inte till hands. Han kontaktar mig när han är klar och så. Jag kan aldrig styra när jag vill prata med han. Saknar att säga godmorgon till honom, bara en liten enkel sak som man kanske tycker är liten men den känns större.

Men men, livet går vidrae och han är snart hemma igen. Önskade ibland att man kunde blunda och tiden hoppade dit man ville. Jag vill så gärna start upp mitt liv med honom, jag älskar honom.